Det var en helt vanlig dag, men denna dagen mötte jag, den jag trodde aldrig fanns i min värld någonstans.

Jag tänker ofta på saker man inte kan påverka, varför människor envisas så med att tänka, irritera sig på, och lägga energi på saker som hänt eller som de helt enkelt är helt oförmögna att kunna påverka. Så är vi alla och även jag ibland, jag verkligen lirkar för att jag har alltid "men tänk om" i huvudet, provar flera sätt m.m för att känna att jag verkligen gjort allt och det helt enkelt är för sent eller att det är omöjligt att påverka till en annan utgång.

Det handlar nog mycket om att alla människor vill ha kontroll,  kanske över andra eller rent allmänt vill de ha 100 % koll på allt omkring. >M>en varför lägger vi inte energin på det som vi verkligen garanterat kan ha kontroll över, oss själva. För i och med att vi har kontroll över oss själva, vår framtid, vårt mående, tankar m.m så är via fria, fria och känner oss mäktiga över att ha full kontroll.

Ensamhet hör man ofta om i mitt yrke, rädsla att vara ensam, vad andra tycker, man ändrar sig för att inte behöva va ensam. Men vad gör det oss till? om vi ska ändra stora saker med oss själva för att andra ska vilja ge oss socialt umgänge? det gör att vi blir fängslade oh direkt kluvna i beteendet och i tankarna om oss själva. Visst kan man anpassa sig och ändra små saker när det handlar om att ge och ta. Men vem säger att ensamhet är negativt, se det istället som frihet, där man bara tänker på sig själv, kan göra val utan att tänka på andra först, att bara vara den man är och inte vara rädd för vad andra tycker och tänker, stå för sina åsikter. Sen ska man givetvis inte gå helt över gränsen och tänka "det är jag mot världen, dra åt skogen allihopa".

Man kan ha ett väldigt rikt socialt liv även om man är ensam, man möter så många olika nya människor hela tiden. Man lär sig så oerhört mycket, man hör historier, andras liv och tankar, det är fantastiskt spännande. 

Det är väldigt tillfredställande för mig, sedan är jag oerhört nöjd med att komma hem till tomheten, slappna av, gå naken eller inte, se på vad jag vill, sjunga högt, eller vad det än är. Jag känner mig alltid socialt tillfredställd, men jag erkänner, ibland skulle det vara skönt att ha den där speciella kontakten med någon, ni vet när man vill berätta goda nyheter, när man vill göra något kul som roadtrip, picknick, äta middag, resa m.m Det kan jag sakna, men iofs, jag kan inte sakna något jag inte direkt haft, en sådan relation har jag aldrig riktigt kommit till. Dock har jag sett för mycket filmer där allt är som i sagorna och jag tänker att "kommer inte en prins på en vit häst med överraskningar, picknick varje dag med massa romantik, då vill jag inget ha". Haha, nja riktigt så kanske det inte är men jag precis som många andra älskar romantik, men ibland inte, men tänk om man kunde få den där äkta kärleken, att verkligen känna att man är älskad för den man är, att man delar något tillsammans men ändå inte för mycket, att ändå få vara sig själv, i lugn och ro.

Men jag i princip bor på mitt jobb, jag älskar mitt jobb och det jag gör, jag kan inte va lyckligare än när jag kommer hem från jobbet, landar i soffan och verkligen lagt all energi på hyllan. När jag inte arbetar så gör jag gärna utflykter, ser saker, träffar nya människor på en pub någonstans. Det är så det känns som att jag är menad att ha det. Det finns många som aldrig får barn, inte har någon kärlek eller dylikt. Nu har jag iofs barn varannan vecka och det är det bästa med mitt liv såklart, varannan vecka får jag en annan typ av stimulans som jag behöver i mitt liv för att känna en riktig mening.

Ja, alla är vi olika, och det är så fantastiskt, lär av varandra, lyssna, se allt från andra perspektiv men kom alltid tillbaka till dig själb, din bas. 

Se allt positivt, om det är svårt, försök ändå för det tar dig längre än något annat